Teresas auskultation
Min auskultation
Teresa Cheh
Jag hade min auskultation
på en skola med ca 400 elever i klasserna F-6. Årskursen jag observerade var en
4:a med 23 elever. Eleverna var riktigt mysiga mot mig. Framförallt var de väldigt
nyfikna på vad jag skulle göra, men jag var bestämd att jag var osynlig där
bak. Men oj så svårt det var. Ville så gärna vara tillgänglig.
Läraren i klassen var
nyexaminerad. Jag kunde verkligen se att läraren brann för sitt jobb och att
eleverna hade respekt för hen. Läraren hade struktur i klassrummet men dock
saknade jag täckningar eller annat på väggarna.
Första lektionen på
min auskultation bestod av matematik. Alla elever fick ett A4 med 90 räknetal. De
hade fem minuter på sig att svara på så många tal de kunde. Vissa började räkna
med fingrarna för att underlätta. Detta kopplar jag till John Deweys kända
begreppet ´Learning by doing´ (Säljö, 2014). Här syns det verkligen hur
eleverna lärde sig genom att räkna på fingrarna. Detta räknesätt kan även
kopplas till det sociokulturella perspektivet. Enligt Vygotski är mediering ett
redskap eller verktyg som människor använder för att förstå omvärlden och agera
i den (Säljö, 2014). Fingrarna blir tydligt ett fysiskt redskap för eleverna
när de räknar. När det hade gått 5 minuter fick eleverna rätta själva och de
fick överföra sitt resultat på ett stapeldiagram som de hade i sina bänkar. Där
kunde eleverna se ifall de hade förbättrats eller inte. Helt rätt av läraren
att se en mognad hos eleverna att de får rätta själv. Det skulle aldrig hända
på min tid. En elev hann svara på alla 90 räknetal innan fem minuter hade gått
och hade även svarat rätt på alla frågor. Detta uppmuntrade läraren och sa ”grymt
jobbat, nästa gång får du ett papper till. High five!”. Ett papper till ville
nog inte eleven ha så hen gick iväg och läraren stod där med en hand uppe i
luften.
Läraren gick sedan
vidare till parallellklassen. Där märktes det tydligt att hen inte hade samma
respekt som hen hade i sin klass och vad läraren fick jobba med att få denna
klass att sänka ljudnivån. Det är väldigt vanligt att man som lärare går mellan
klasserna.
Hur ser ni på det?
Jättebra skrivet inlägg och så mitt i prick! Att gå mellan klasserna som lärare är som du säger vanligt och jag anser att det finns både fördelar och nackdelar med det. Vanligen så är det ju så att desto mer man haft en klass desto bättre relation får man med eleverna och då blir ju även strukturen bättre. Det har jag själv upplevt under mina år som jag jobbat i skolan. Samtidigt i högre årskursen så krävs det ju ofta att eleverna har olika lärare i olika ämnen för att få bättre ämneskompetens. Tror att man kan få det bästa av båda världar genom ett bra samarbete mellan lärarna!
SvaraRaderaÅh tack! Och tack för din kommentar. Exakt så har det sina för- och nackdelar. Tycker dock att det är lite synd att det kan vara så stor skillnad mellan klasserna, men jag förstår självklart att det är något man måste jobba med tillsammans med de andra klasserna. Ha en fortsatt trevlig dag!
RaderaBra skrivet! Känner verkligen igen mig själv när du skrev om att eleverna räknade på fingrarna, när man blir stressad så känns det tryggt att räkna en extra gång på fingrarna även om kan kanske redan vet svaret.
SvaraRaderaI klassen som jag var i så hade de olika lärare de dagarna jag var där och det märktes tydligt att de hade mycket mer respekt för den ena läraren som var lite äldre tyvärr. Dock röt hon ifrån lite mer när de blev stökigt i klassrummet än vad den yngre läraren gjorde. Det blev en intressant observation tyckte jag.
Tack så mycket, och tack för din kommentar! Räkna med fingrarna är bäst och som du säger, det blir en extra kontroll. Det låter som en kombination. Ju "tuffare" man är desto mer respekt får man. Dock är problemet, handlar det om respekt eller rädsla? Svårt att veta. Ha en fortsatt trevlig dag!
RaderaVilket bra inlägg, intressant att läsa! Du gjorde en bra koppling till de två begreppen. Även jag skrev om "Learning by doing" och känner också igen från min auskultation att eleverna använde fingrarna att räkna på. Jag observerade i en förskoleklass, så det är intressant att det även sker i högre ålder, vilket jag finner väldigt bra för deras lärande. Att lärare går mellan olika klasser för med sig både fördelar och nackdelar. Man kan förstå att läraren som du observerade hade svårare i den andra klassen, med tanke på att hen byggt upp en relation med sin klass och skapat en respekt sinsemellan sina elever. Som du nämner är det vanligt att lärare går mellan klasser, vilket jag även lade märke till och fick höra på min skola jag observerade, och det kanske förekommer mer i de högre årskursen som du observerade. :)
SvaraRaderaTack så mycket och tack för din kommentar! Att räkna med fingrarna är bäst. Även jag kan göra det ibland, än idag. Det är vanligast i högstadiet vilket jag kommer ihåg. Men aldrig i mellanstadiet. Dock nämnde läraren jag var med att det börjar bli allt vanligare i mellanstadiet med det. Vilket man får ställa in sig på när man sen blir titulerad lärare ;) Men jag hoppas verkligen inte det sker på lågstadiet där du ska vara. För där tycker jag verkligen att det är viktigt att eleverna har en bra och fast relation till sin lärare. ha en fortsatt trevlig dag, azizam!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaVilket intressant inlägg. Och kul att få se en nyexaminerad lärare eftersom vi kommer gå samma utbildning som hen gjort!
Det är kul att du kan koppla en lärandesituation till både det sociokulturella och "learning by doing".
Att läraren hade mindre respekt i andra klasser märkte jag också av under min auskultation. Det är ju såklart tråkigt att det är så men samtidigt kan man ju förstå eleverna som kanske inte känner den läraren lika bra.
Ett sätt att öka respekten för andra lärare skulle ju kanske kunna vara att öka samarbetet mellan lärarna så att de är med varandra i olika klasser så att eleverna får se mer av andra lärare också.
Gott Nytt År!:)