Barn och ungas uppväxtvillkor
Vi utgår från en påhittad flicka vid namn Lotta. I likhet med Morgan Allings berättelse har hon svåra hemförhållanden, en mamma som är alkoholist och en misshandlande pappa. Skolan är en tillflyktsplats där Lotta känner sig trygg. En dag lägger Lottas lärare Amba märke till Lottas blåmärken på armen, hon kontaktar elevhälsan och rektorn. Enligt barnkonventionen ska man alltid ta hänsyn till barnets bästa och barnet ska skyddas mot fysiska och psykiska övergrepp från föräldrar.
Lottas superkraft ADHD har varit en tillgång i uppväxten och skolarbetet. Enligt Salamancadeklarationen ska skolan se till att Lotta får särskilt stöd då skillnader i barns lärande är helt normalt. Skolan ska alltid anpassas till alla barns behov. Enligt deklarationen ska alla barn integreras i undervisningen oavsett skillnader och svårigheter. Detta har man i Lottas klass tagit hänsyn till och hon skiljs inte från övriga, dock har hon en resurs som hjälper henne.
När kuratorn samtalar med Lotta, frågar hon hur hon har det hemma. Lotta vill inte prata om det och i likhet med Morgan Alling vill hon skydda sina föräldrar. Lotta funderar på om hon ska säga sanningen men vågar inte säga som det är för hon vill inte göra någon orolig. Skolan gör vidare undersökningar med vårdnadshavare, Lotta och andra anhöriga för att sedan påbörja en utredning om Lottas hemförhållanden.
I likhet med de indiska skolorna i Olaussons dokumentär diskuterar Amba värdegrunden med hennes elever och hur de ska fostras till goda människor. Amba är ursprungligen från Indien och hon avslutar varje lektion med att citera Gandhi och säga “you have to be the change you want to see around you”. Alla barn påverkas av deras uppväxt och det formar deras beteende, erfarenheter och identitet. Lottas uppväxt må vara tuff, men den har format henne till den hon är idag.
Hur skulle ni som framtida lärare agera i situationen med Lotta?
Grymt inlägg (Y)
SvaraRaderaHade förmodligen gjort samma sak, alltså tagit kontakt med elevhälsa och rektor. Tror också att en anmälning ska göras till socialen på en gång men det hade jag direkt gått till rektor om och rådfrågat.
Tack! Ja det är alltid bra att rådfråga andra innan man tar såna stora och viktiga beslut.
RaderaÄven jag instämmer om att det var ett grymt inlägg :)
SvaraRaderaAmba gjorde rätt som kontaktade elevhälsan och rektor. Jag tror också att det är viktigt att Lotta får prata med någon som vet vad hon går igenom och som hon kan relatera till. Det behöver kanske inte vara kuratorn, det kan vara någon annan vuxen som Lotta känner sig trygg med.
Tack för fina tankar och kommentarer!
RaderaMycket intressant inlägg! Jag tycker absolut att det var rätt att gå till kuratorn och rektor. Dock tror jag att det kan vara svårt för elever att öppna upp sig för människor som inte står en nära. Om man som lärare lägger mycket vikt på att skapa goda relationer till sina elever tror jag att chansen att eleven öppnar upp sig blir större.
SvaraRaderaTack så mycket! Du har alldeles rätt, att skapa goda relationer till sina elever är väldigt viktigt som lärare både för den enskilde elevens skull, men också för hela klassrumsklimatet.
RaderaIntressant inlägg, verkligen! Blåmärken och misstankar om våld i hemmet bör verkligen tas på allvar. Jag hade nog också råd frågat med rektor och elevhälsa. Svårt att veta vad som hänt när inte barn vill prata om det. En kurator som Lotta aldrig tidigare har träffat är nog svårt att öppna sig för. Det krävs ett förtroende och trygghet för att få barn att öppna sig. Kuratorn är ju utbildad och bra för såna situationer men kanske att Lottas lärare kunde vara med undersamtalen eller någon annan som hon kan känna sig trygg med.
SvaraRaderaTack! Ja om det förekommer våld i hemmet så är det viktigt att ta på allvar.
RaderaJag håller med om de tidigare kommentarerna. Ni har verkligen skapat ett intressant och verkligt scenario som många lärare säkert kommer att möta under sitt arbetsliv. Därför är det viktigt att fundera kring hur man skulle göra i en sådan situation. Jag skulle försöka bygga en god relation till Lotta och inte fråga ut henne för snabbt, fast än man som lärare och medmänniska gärna vill ta reda på hur det ligger till direkt. Jag tror tyvärr att barnet inte kommer våga vara helt ärlig om man går för fort fram. Kontakt med föräldrar, elevhälsa, lärare och rektor är jätteviktigt, som många andra också nämnt. Problem i hemmet kan vara svåra att förändra eller avsluta som lärare, men att inte ens försöka vore skamligt.
SvaraRaderaFint skrivet Martha! Bra förslag där med att skapa en god relation till Lotta. Man vill inte skrämma iväg henne fast man vill hjälpa. Och så sant. Vi lärare kan inte göra allt, vi gör så gott vi kan. Och på sett kan vi med gott samvete veta att vi har gjort det vi kan.
RaderaKul att läsa ert inlägg, sätter verkligen igång många tankar. Helt rätt att gå till elevhälsan för att diskutera detta vidare och jag tror att det är viktigt att man som lärare känner att man har någon och prata med också när det kommer till så tuffa situationer. Sen är det upp till rektorn i samråd med lärare att eventuellt skicka fallet vidare där socialtjänsten tar över, då får vi som lärare inte veta mer om hur det går eller vad som händer tyvärr.
SvaraRaderaAtt skapa goda relationer till eleverna är verkligen viktigt, vi vill inte att någon ska fara illa och för att kunna hjälpa våra elever behöver de känna tillit och veta att de kan vända sig till oss. Vi har deras bästa i syfte, inte bara kring lärande utan välmående också. Men frågan är hur man gör för att eleverna ska förstå att vi finns där och att vi har deras bästa i syfte? Hur bygger kan man upp den relationen på ett bra sätt?
Tack för tänkvärt inlägg / Emelie
Tack! Håller med dig, vi är viktiga vuxna för våra elever på alla sätt. Jag tror att om vi visar ett genuint intresse för våra elever så de känner sig omtyckta så kommer man en bra bit på väg till en god relation.
RaderaIntressant inlägg! Tankarna får jobba, vad skulle man göra egentligen?
SvaraRaderaSåklart helt rätt att föra denna misstanke vidare till elevhälsan och rektor, mycket viktigt att såna saker utreds och skickas till socialtjänsten om misstankar om misshandel finns.
Utöver det så tycker jag att man bör som lärare ha förmedlat trygghet och förtroende, så att man har möjlighet att påverka barnet till att vilja berätta, jag tror att det är svårt att kanske berätta för, som i det här fallet, en kurator om man inte har byggt upp en relation tidigare.
Jag tror även att man kan prata allmänt om barns rättigheter, att på ett diskret sätt lyfta till exempel barns rättigheter. Upplysa att om man mår dåligt över någonting, vad som helst och vill prata, men att man saknar någon att prata med, så kan man ringa till bris och prata. Jag tror att man ge barnet verktyg och kunskap om vad som inte är okej att bli utsatt för. Lyckas man ge barnet denna kunskap utan att direkt peka ut så tror jag man bygger en bra grund för att få barnets förtroende.
Tack för ett bra inlägg, det här kan man vända och vrida på mycket. Jag tror att det gäller att vara bra på att läsa mellan raderna och att man som lärare är väl påläst om just barn som lever i dysfunktionalitet.
/Emma Simonsson
Tack för kommentaren och att du tog dig tid :) Absolut jag håller helt med att det är viktigt. Tyvärr är det jättesvårt med endel barn men absolut något man ska jobba på och göra sitt bästa.
RaderaIntressant inlägg! Det får mig att tänka på hur betydelsefull skolan kan vara för barn som har det tufft och hur viktigt det kommer vara för oss som blivande lärare att skapa en trygg och förtroendeingivande miljö för våra elever att lära och utvecklas i.
SvaraRaderaJag tycker Amba gör rätt i att kontakta elevhälsa och rektor. Jag hade agerat likadant och själv tagit ansvar för att se till att ärendet verkligen tagits på allvar. Vidare att ärendet behandlas av socialtjänsten så att Lotta så snabbt som möjligt får en trygg miljö att vistas i även utanför skolan.
Avslutningsvis tänker jag att det säkert finns barn som har det tufft hemma, precis som i Lottas fall, men med problematiken att det inte går att rent visuellt ana att en hjälpande hand behövs. Detta tycker jag återigen visar på hur viktigt det är att försöka bygga upp en relation baserad på trygghet och förtroende med sina elever. Så att de vågar vända sig till en. Kanske är man som lärare i vissa fall ett barns enda trygghet?
Tack för kommentaren! Väldigt bra skrivet och bra resonemang! Håller med dig helt och hållet. Vi som lärare måste agera snabbt ibland. Vad händer om vi inte gör det, vems ansvar ligger det i då? Något man som lärare inte vill uppleva!
RaderaTyvärr så kan det vara så i vissa fall och då måste man som lärare finnas och hjälpa så gott man kan. Ha en bra dag!
Hej! jag tyckte det var väldigt intressant skrivit. Och bra att ni tog upp ett eget exempel. Jag tyckte Amba gjorde rätt för sig och kontakta elevhälsan och rektorn.
SvaraRaderaJag tror nyckeln till att en elev ska kunna öppna upp sig är att de ska kunna känna en tillit till skolan. Då är de bra att bygga upp en relation mellan en eleven och en lärare och få det stödet de behöver. Om man inte bygger upp denna relation kan de vara svårt att kommunicera med eleven. Och det kan vara svårt att veta hur en elev har det.
Tack så mycket! Ja så är det, alla elever ska kunna känna sig trygga i skolan och ha tillit till sin lärare.
RaderaVa kul att ni gjorde upp som ett senario. Precis som ni skriver så hade jag också blandat in kurator och rektor, men jag tror personligen att jag först hade pratat med Lotta själv. Bara prata med henne om allt och ingenting. Det är lätt för henne att hamna i försvarsmode om man går direkt på och frågar hur hon har det hemma, men om hon känner ett förtroende för mig som lärare är det nog lättare för henne att berätta sanningen och öppna upp sig. Jag tror att det som många barn och unga är rädda för i sådana lägen är att inte vara kontroll. De vet inte om de dom berättar kommer leda till att de blir separerade från sina familjer eller vad som egentligen kommer hända, men om man hela tiden öppet berättar för dem vad som händer och vad som kommer hända så kommer det att underlätta.
SvaraRaderaTack för din kommentar :) Och jättebra förslag hur man kan göra!
SvaraRaderaEtt mycket bra inlägg och jag tycker ni valde helt rätt som lärare att kontakta elevhälsan men även rektorn. Sen var det ett väldigt intressant och fint sätt att använda ADHD till något positivt i Lottas uppväxt.
SvaraRaderaTack! Barn med diagnoser har ofta goda kvalitéer och kunskaper som kanske inte andra barn har men att de kan vara svåra att se för barnet själv. Då de ofta känner sig annorlunda. Lärare kan försöka hjälpa dem att hitta sina superkrafter :)
RaderaJag tycker att det är viktigt att få de här eleverna att känna sig trygga och välkomna i skolan, samt att försöka ta upp och diskutera alkohol och andra problem i skolan och i undervisningen. Som lärare ska man informera eleverna om att det är ett vanligt förekommande problem i många familjer och att det är tillåtet att berätta om detta för andra. Det är viktigt att läraren diskuterar problemet med sina arbetskollegor innan man gör en anmälan.
SvaraRaderaTack för din kommentar! Håller absolut med dig. Att diskutera och informera är väldigt viktigt, både för elever, lärare och kollegor.
RaderaJätte intressant inlägg! Gillar att ni har "hittat på" en egen person och utgått ifrån. Inlägget fick en verkligen att tänka efter, hur ska man göra? Men jag anser att läraren i det här fallet gjorde helt rätt att kontakta elevhälsan och rektorn med en gång istället för att avvakta. Jag skulle definitivt gjort på samma sätt, även att kuratorn blir inkopplad. Sådana här situationer visar även hur viktigt det är att man från början skapar en god relation till sina elever, så de känner tillit och kan berätta om det är något som hänt, men också att man som lärare kan se på sina elever om det är något som är fel.
SvaraRaderaTack så mycket! Det är inte lätt att hantera alla problem på egen hand, att ta hjälp av andra och få deras synvinkel är nog viktigt. Håller med dig om att en god relation mellan elever och lärare skapar förutsättningar att snabbare se om något inte står rätt till, vilket i bästa fall även kan förhindra att problemet fortskrider.
RaderaMycket intressant inlägg. Detta är en viktig fråga, vad man skulle göra i denna situation. Självklart ska man ta kontakt med elevhälsan och rektorn, på en gång!
SvaraRaderaSom tur vad såg Emba blåmärket, men tänk alla de som har gömt sig under hennes kläder. Det är också så lätt för barnet att ljuga och säga att hon har ramlat, som ni skrev så ville Lotta skydda sina föräldrar. Vad ska läraren göra då? Då kanske det inte är så självklart att man går till rektorn eller elevhälsan, för tänk om det hon säger sanning, hon har ramlat. Då är det bra att man kan prata med en kollega, vad dom skulle göra i denna situation. Detta är ett bra exempel på varför läraren måste från dag 1 jobba med att få bra kontakt med eleverna och skapa en trygg miljö där alla känner att de kan prata med läraren.
Tack så mycket för din kommentar! :) Nej att gå till rektor kanske inte alltid är det första man gör
RaderaIntressant Frågeställning! Jag tror att det är svårt att svara på när man inte står inför den situationen. När man har elever i ung ålder som vi kommer ha kan jag tänka mig att man har en kontakt med alla föräldrar och kanske har en uppfattning om huruvida de kanske skulle kunna vara kapabla att slå deras barn eller om det bara verkar vara ett stormigt hem. Kanske skulle ens förhållande till föräldrarna påverka hur snabbt man skulle gå vidare till kurator osv.
SvaraRaderaTack för din kommentar! Tyvärr så tror inte jag att det är så enkelt som du skriver. Men jag önskar och hoppas verkligen att det är så. Man vet aldrig vad som döljer under ytan. Vissa kan säkert gömma det lättare än andra. Men jag håller absolut med att har man en kontakt med föräldrarna så kan det påverka vad man tar till för åtgärder. Ha en fortsatt trevlig dag!
RaderaVilken intressant text! Det var roligt att se att ni valt att skriva ert blogginlägg med ett exempel case. Om jag hade varit Lottas lärare hade även jag tagit hjälp utav rektor och elevhälsa. Då Lotta inte vill berätta om sina föräldrar skulle jag som lärare troligen vara väldigt orolig för hennes hälsa och hålla ögonen öppna ifall hennes blåmärken blev fler eller om det uppstod andra förändringar.
SvaraRadera